Kallaste vintern på 19 år

Den kallaste vintern sedan 1987 är slut. Den blev allt kallare ju längre den led. Det var länge sedan marken var snötäckt under så lång tid och länge sedan snötäcket var så djupt. Nederbörden, av vilken det mesta föll som snö, var normal och tämligen jämnt fördelad över säsongen. Solen visade sig en hel del, särskilt i slutet av vintern.

Vintern kom igång lite försiktigt, vilket medför att räknar man på hela perioden december-mars var faktiskt vintern 1995/96 en halv grad kallare än den senaste upplagan. De flesta minns nog hur snöstormen den 17 november 1995 rivstartade den vintern för tio år sedan. Ser man däremot på perioden januari-mars är den senaste vintern den kallaste sedan säsongen 1986/87.


Vad som främst kännetecknar årets vinter är att mars, som var ovanligt kall, blev för 15:e gången sedan observationsstarten 1860 kallaste vintermånad. Det var 18 år sedan det senast hände. Under de senaste 147 vintersäsongerna har för övrigt december varit kallaste månad 25 gånger, januari 42 gånger och februari 64 gånger. Högst anmärkningsvärt är att november en enda gång varit kallaste vintermånad och det var vintern 1998/99.



Av de 19 senaste vintrarna har hela 16 varit mildare än normalt. Förutom den senaste kalla vintern och tidigare nämnda vintern 1995/96 är det endast vintern 1993/94 som varit kall, vilken för övrigt ”räddades” endast på grund av att februari 1994 var sällsynt kall.



I slutet av 1800-talet var däremot mildvinter en ovanlig företeelse. Av de 14 första vintrarna som observerades (1860-1873) var endast en varm och under observationernas första 50 år förekom bara åtta mildvintrar. Därefter blev varma vintrar lika vanliga som de kalla. Under perioden 1920-1950 var i genomsnitt varannan vinter av det milda slaget. Som en parentes i ”värmeeran” passerade då de fruktansvärt stränga vintrarna 1940-42. Efter dessa tre decennier med ofta förekommande vintervärme slog det om åt andra hållet så att under perioden 1951-1987 var det mildvinter endast vart sjätte år. Därefter följde en rekordlång svit av fullständig unik vintervärme. 1990 började björkarna spricka ut redan i slutet av februari, eftersom månaden var varmare än en normal april. Från sett vintrarna 1994 och 1996 var vintervärmen ovanligt kraftig under perioden 1988-2000. Därefter blev det något kallare, även om det fortfarande var milt för årstiden, fram till i år då vintern till slut slog till med full kraft. Kan det vara ett trendbrott?



Årets vinter (dygnsmedeltemp. under noll) drog igång mest på försök i andra halvan av november med minusgrader och lite snö, -10 grader och 5 cm snö. Efter en mild första halva av december blev det gradvis allt kallare, -10 grader, och ett permanent snötäcke kom på plats den 26 december. Det låg kvar till den 12 januari, då en mildvädersvecka ordnade sex dagars barmark.



Från sista halvan av januari och till slutet av mars var det tidvis riktigt kallt i synnerhet nattetid. Solen fixade rätt ofta skön dagsmeja. Den 19 januari var marken snötäckt igen och sedan blev det inte barmark förrän den 4 april. Det innebär att från 26 december till 4 april var marken snötäckt inte mindre än 93 dagar. Snödjupet växte undan för undan och var som mest 44 cm i slutet av mars. Kylan intensifierades. I slutet av januari och mitten av februari var det -18 grader, vilket ökades på till -21 under två dagar i början av mars. Skönaste dagsmejan +8 i mitten av mars då sol och svaga vindar rådde. Den 27 mars kom vårvärmen och i kombination med regn var snötäckets saga all efter drygt en vecka.

Obs! Eftertryck medges om källan anges!